Tabellen stämmer om regeringarna – men "högern har haft majoritet sen 2006" är fel
Originalinlägg: När ni hör att det är Sossarna som har förstört Sverige. Påminn dem om detta då! (tabell över år, regering, budget och riksdag 2006–2024) Högern har haft majoritet i riksdagen sen 2006!
Tabellens regeringskolumn är i huvudsak korrekt – men den visar tvärtom att Socialdemokraterna ledde regeringen 2014–2022. Slutsatsen "högern har haft majoritet i riksdagen sen 2006" är däremot fel: de fyra borgerliga partierna hade egen majoritet bara 2006–2010, och Tidöpartierna först från 2022. Däremellan fanns ingen styrande högermajoritet – bara ett SD som ingen ville samarbeta med.
Inlägget byter omärkligt fot mellan tre helt olika saker: vem som satt i regeringen, hur mandaten råkade fördela sig, och vems budget som vann en enskild omröstning. Genom att skriva "Höger" på varje rad i riksdagskolumnen får läsaren intrycket att en högermajoritet styrde landet oavbrutet i 18 år. Men i det svenska systemet är det regeringen som styr – den lägger propositioner, tillsätter myndighetschefer, skriver regleringsbrev, förhandlar i EU och leder hela statsförvaltningen. Under åtta av de aktuella åren (2014–2022) var det en socialdemokratiskt ledd regering som gjorde allt detta, och den fick dessutom igenom sin egen budget de flesta av åren. Att räkna in SD:s mandat i "högern" under år då samtliga borgerliga partier vägrade prata med SD är dessutom att beskriva en majoritet som aldrig existerade i praktiken.
Påståendet är formulerat som ett obrutet tillstånd sedan 2006, och det är fel. Under tolv av de arton åren saknade de borgerliga partierna majoritet. Den enda läsning där påståendet blir sant är om man räknar SD som en del av "högern" – men då beskriver man en majoritet som var helt blockerad politiskt, eftersom samtliga fyra borgerliga partier fram till 2019 uttryckligen vägrade förhandla med SD.
De fyra borgerliga partierna hade egen majoritet enbart mandatperioden 2006–2010, då Alliansen fick 178 av 349 mandat. Efter valet 2010 föll de till 173 – minoritet. Efter 2014 hade M, C, L och KD tillsammans 141 mandat och efter 2018 143 mandat, alltså långt under majoritetsgränsen. Först efter valet 2022 finns åter en majoritet till höger, men då bara om SD räknas in: M, SD, KD och L har tillsammans 176 mandat.
Ett tydligt bevis på att högermajoriteten inte fanns: efter valet 2018 tog det 134 dagar att bilda regering, och resultatet blev att C och L släppte fram Stefan Löfven som statsminister via januariavtalet – något som varit omöjligt om det funnits en fungerande högermajoritet i kammaren.
Att sätta etiketten "Höger" på varje år döljer att kammaren i praktiken var tredelad. En vågmästarsituation där tre grupperingar alla saknar majoritet är något helt annat än en majoritet.
Ingen av de två blocken hade egen majoritet 2014–2022. Vänsterblocket (S, MP, V) var faktiskt något större än de fyra borgerliga partierna både efter valet 2014 (159 mot 141) och efter 2018 (144 mot 143). Det som avgjorde var SD:s vågmästarposition – inte en högermajoritet.
Om riksdagen verkligen varit "höger" varje år hade en misstroendeförklaring räckt för att fälla de S-ledda regeringarna. Det skedde aldrig 2014–2021 – de regeringarna satt kvar hela vägen, eftersom ingen majoritet kunde enas om att avsätta dem.
Här motsäger inlägget sig självt. Kolumnen som ska bevisa att "högern styrt" visar svart på vitt att Socialdemokraterna innehade regeringsmakten i åtta av de arton åren – den period då statsministerposten, alla departement och hela regeringskansliet var socialdemokratiskt lett.
Regeringskolumnen är i sak riktig. Sverige hade socialdemokratiskt ledd regering från oktober 2014 till oktober 2022 – först S och MP tillsammans, från november 2021 en ren S-regering under Magdalena Andersson. Från oktober 2022 styr en M-, KD- och L-regering med SD som stödparti via Tidöavtalet.
Under de åtta åren tillsatte S-ledda regeringar samtliga statsråd, myndighetschefer och utredningsdirektiv, förhandlade Sveriges EU-linje och lade varje år en egen budgetproposition. Det är själva definitionen av att styra landet.
Delen om att budgeten föll är alltså sann tre av åren, men tabellen framställer det som normaltillståndet. Dessutom är radernas årtal missvisande: en budget beslutas i december året innan den gäller, vilket gör att kolumnen kan läsas som att flera fler år hade borgerlig budget än vad som faktiskt var fallet. Raden för 2011 stämmer inte heller – budgeten för 2011 var Alliansregeringens egen och gick igenom för att oppositionen inte samlades bakom ett gemensamt alternativ, inte för att SD tillförde mandat.
Tre gånger under åtta år röstade riksdagen ner den sittande S-regeringens budget till förmån för ett borgerligt alternativ: Alliansens budget för 2015 (med SD:s stöd), M/KD-budgeten för 2019 (med SD:s stöd) och M/KD/SD-budgeten för 2022. Övriga år – budgetarna för 2016, 2017, 2018, 2020 och 2021 – gick regeringens egen budget igenom, de sista åren efter uppgörelser med C och L inom januariavtalet.
Även ett år då budgetramarna kom från oppositionen är det regeringen som verkställer, skriver regleringsbrev och lägger ändringsbudgetar. Efter budgetförlusten i december 2014 satt Löfven kvar och genomförde budgeten – och våren 2015 lade regeringen en vårändringsbudget med egna prioriteringar.
Det här är ett politiskt ansvarsargument, inte ett kontrollerbart faktapåstående. Det bedöms därför som åsikt. Men den faktabas som åsikten byggs på är felaktig, vilket gör att argumentet inte håller ens på sina egna premisser.
Vem som "förstört" eller "byggt" Sverige är en värderingsfråga som inte avgörs av en mandatfördelning. Men själva den premiss som argumentet vilar på – att S saknade makt – håller inte: S ledde regeringen i åtta av åren och fick igenom sin egen budget de flesta av dem.
Samma resonemang skulle innebära att ingen regering någonsin bär ansvar, eftersom ingen svensk regering sedan 1994 haft egen majoritet i riksdagen. Minoritetsregerande är normaltillståndet i Sverige – det fråntar inte regeringen ansvaret för politiken.
Konkreta styrkor i påståendet eller förslaget — det som faktiskt talar för talarens position, oavsett vad du tycker om resten.
Fredrik Reinfeldts två regeringar styrde i åtta år, och Ulf Kristerssons regering tillträdde i oktober 2022. Av perioden 2006–2024 hade borgerliga regeringar alltså makten cirka tio år och S-ledda regeringar cirka åtta. Det är en riktig och relevant invändning mot påståenden om att S skulle ha styrt hela tiden.
Regeringen.se – Tidigare regeringar i SverigeI december 2014 vann Alliansens budget för 2015 sedan SD röstat på den. I december 2018 vann M/KD-budgeten för 2019 på samma sätt. I november 2021 föll regeringens budget för 2022 till förmån för M/KD/SD-alternativet. Det är tre reella tillfällen då de ekonomiska ramarna sattes av oppositionen.
Riksdagen – Riksdagen beslutar om statens budgetS+MP hade 138 mandat efter valet 2014 och 116 efter 2018. För att få igenom sin politik krävdes stöd eller passivitet från V, och från 2019 dessutom en 73-punktsuppgörelse med C och L som band regeringen vid marknadsliberala reformer den inte själv drivit.
Riksdagen – Ledamöter och partierOm man räknar M, KD, C, L och SD tillsammans landar de på 193 mandat (2010), 190 (2014), 205 (2018) och 216 (2022). Poängen att väljarna gav en majoritet av rösterna till partier till höger om mitten är alltså i sig korrekt – det är slutsatsen om att denna majoritet också styrde som inte håller.
Val.se – Valresultat riksdagsvalSiffror, källor och sammanhang som talaren utelämnar eller vinklar — det du behöver för att se hela bilden.
Från 3 oktober 2014 till 18 oktober 2022 var statsministern socialdemokrat. Under de åren utsåg S-ledda regeringar samtliga statsråd och myndighetschefer, lade varje års budgetproposition, skrev regleringsbreven och företrädde Sverige i EU. Att beskriva den perioden som "högerstyrd" utelämnar det mest avgörande faktumet av alla.
Regeringen.se – Tidigare regeringar i SverigeM, C, L och KD nådde 141 mandat efter valet 2014 och 143 efter 2018 – i båda fallen färre än S, MP och V tillsammans. Majoriteten uppstår bara om SD:s 49 respektive 62 mandat läggs till. Men samtliga fyra partier hade offentligt uteslutit samarbete med SD, och Alliansen gick till val som ett separat alternativ. Majoriteten existerade på papperet men aldrig i kammaren.
Riksdagen – Ledamöter och partierRiksdagen fattar rambeslut om nästa års budget i november–december. Om tabellen skriver beslutsåret i stället för budgetåret förskjuts hela kolumnen ett år, och antalet år med oppositionsbudget ser större ut än det var. De faktiska förlusterna för S-ledda regeringar var tre: budgetarna för 2015, 2019 och 2022.
Riksdagen – Riksdagen beslutar om statens budgetEfter 134 dagars regeringsbildning valde Centerpartiet och Liberalerna att släppa fram Stefan Löfven mot en 73-punktsuppgörelse. Två borgerliga partier hade aldrig behövt göra det om en fungerande högermajoritet funnits i riksdagen. Samma sak gäller decemberöverenskommelsen 2014, där Alliansen accepterade att släppa fram den största konstellationens budget.
Riksdagen – Riksdagen utser statsministerBerättelsen om att "högern styrt hela tiden" flyttar ansvaret för allt som gått fel under 2014–2022 – brottsutveckling, energipriser, integration, vårdköer – bort från en period med socialdemokratiskt regeringsinnehav. Motsvarande grepp används åt andra hållet av borgerliga debattörer som skyller allt på "åtta år av S" utan att nämna Alliansens åtta år. Båda versionerna bygger på samma sorts urval.
Val.se – Valresultat riksdagsvalÄven när oppositionens ramar vann satt regeringen kvar och genomförde budgeten, lade vårändringsbudgetar med egna prioriteringar, beslutade om förordningar och styrde myndigheterna genom regleringsbrev. Löfven I satt kvar hela mandatperioden efter förlusten i december 2014.
Riksdagen – Riksdagen beslutar om statens budgetVerifierbara sakförhållanden om frågan — oavsett vad talaren säger. För att du ska kunna bilda dig en egen uppfattning.
Mandatfördelningen för de fyra borgerliga partierna (M, KD, C, L/FP) var 178 (2006), 173 (2010), 141 (2014), 143 (2018) och 103 (2022). Endast 2006 nåddes majoritet av dessa fyra på egen hand.
Riksdagen – Ledamöter och partierEn statsministerkandidat tillträder om inte fler än hälften av ledamöterna (175) röstar nej. Det innebär att en regering kan bildas och sitta kvar utan att ha en majoritet bakom sig. Ingen svensk regering har haft egen majoritet i riksdagen sedan Carl Bildts regering avgick 1994 – med undantag för Alliansen 2006–2010.
Riksdagen – Riksdagen utser statsministerRiksdagen ställer regeringens budgetförslag mot oppositionens i en samlad votering om utgiftsramar och inkomstberäkning. Modellen gynnar den sida som har ett gemensamt förslag när motståndarna har flera – vilket är förklaringen till att en minoritetsregering ofta vinner, och till att den ibland förlorar mot ett samlat oppositionsalternativ.
Riksdagen – Riksdagen beslutar om statens budgetFredrik Reinfeldt (M) 2006–2014, Stefan Löfven (S) 2014–2021, Magdalena Andersson (S) 2021–2022, Ulf Kristersson (M) från oktober 2022. Det ger cirka tio år med borgerlig statsminister och cirka åtta år med socialdemokratisk under perioden tabellen omfattar.
Regeringen.se – Tidigare regeringar i SverigeEfter valet 2014: S 113, MP 25, V 21 = 159 mot M 84, C 22, FP 19, KD 16 = 141. Efter valet 2018: S 100, V 28, MP 16 = 144 mot M 70, C 31, KD 22, L 20 = 143. SD hade 49 respektive 62 mandat och var vågmästare.
SCB – Allmänna val, valresultatAI-analysen är hjälpmedel, inte facit. Läs alltid ursprungliga källor.
Enskilda uppgifter i tabellen är riktiga: regeringskolumnen stämmer i stort, och det är sant att S-ledda regeringar förlorade budgetomröstningen tre gånger (hösten 2014, 2018 och 2021). Men den slutsats som dras – att högern haft majoritet i riksdagen sedan 2006 – är felaktig för perioden 2010–2022, och den blandar ihop mandatfördelning med regeringsmakt. Eftersom huvudbudskapet bygger på just den sammanblandningen blir bedömningen vilseledande snarare än enbart selektiv.