Siffrorna om 2040 och 40 miljarder stämmer – men S har inte lagt något förslag om att avskaffa mängdrabatten
Originalinlägg: Tidö ljuger om S och mängdrabatten. #s2026
Reelens siffror håller. Regeringen lämnade prop. 2025/26:297 utan ikraftträdandedatum, i lagrådsremissen återges Kriminalvårdens bedömning att förslagen tidigast kan omhändertas 2040, och kostnaden beräknas till cirka 41,1 miljarder kronor per år för Kriminalvården plus 3,3 miljarder för polisen och drygt en miljard för domstolarna – utan redovisad finansiering. Samtyckeslagen (2018) och synnerligen grov våldtäkt (2022) beslutades under S-ledda regeringar, och SD:s Charlie Weimers röstade i februari 2026 nej till en EU-gemensam samtyckeslag. Det som inte stämmer är att Socialdemokraterna skulle ha lagt förslag om att ta bort mängdrabatten: de motioner som finns är fristående motioner från enskilda ledamöter om att se över den. Och att S samtidigt röstade ja till reformens första del nämns inte.
Vill Socialdemokraterna inte skrota rabatten för våldtäkt? Nej. Socialdemokraterna har motionerat och lagt förslag i riksdagen om att ta bort mängdrabatten. Varför säger vi då nej till regeringens förslag? För att det är oseriöst. I regeringens proposition sägs det att det här kommer inte kunna börja gälla förrän 2040, och dessutom kommer det kosta 40 miljarder om året. Socialdemokraterna har ju däremot gjort samtyckeslagstiftningen, infört synnerligen grov våldtäkt. Sverigedemokraterna däremot, ja de röstade ju nej när vi ville införa samtyckeslag i EU.
Inlägget är ett försvarstal i frågeform: anklagelsen ställs upp först, besvaras med ett kort nej, och följs av en lista med siffror och lagstiftningsmeriter. Formen gör att lyssnaren möter siffrorna 2040 och 40 miljarder som fakta i propositionen, utan de reservationer som står i själva dokumenten. Båda talen finns i underlaget – men det ena är Kriminalvårdens kapacitetsbedömning återgiven i lagrådsremissen, det andra en beräkning av kostnaden vid fullt genomslag av en lag som saknar ikraftträdandedatum. Den svagaste länken är påståendet att S "motionerat och lagt förslag om att ta bort mängdrabatten". De motioner som finns är fristående motioner från enskilda S-ledamöter om att se över mängdrabatten, inte ett partiförslag om avskaffande. Talaren använder alltså en svagare handling som svar på en anklagelse om partiets position. Det som utelämnas är att S röstade ja till reformens första del i juni 2026 – dubbla straff för brott i kriminella nätverk och ett femtiotal skärpta straffskalor – och att partiets motion sakligt tar avstånd från idén om en allmänt höjd repressionsnivå, inte bara från formen. Nejet handlar alltså inte enbart om oseriös lagstiftningsteknik, utan också om en politisk skillnad i synen på hur breda straffskärpningarna bör vara.
Skillnaden mellan att 'se över' och att 'ta bort' är precis den fråga debatten handlar om. Att peka på en översynsmotion som svar på anklagelsen att partiet vill behålla mängdrabatten är att göra handlingen större än den var. Samtidigt är det inte gripet ur luften: S har drivit på för skärpta straff vid flerfaldig brottslighet och röstade i juni 2026 ja till reformens första del med dubbla straff för brott i kriminella nätverk och ett femtiotal skärpta straffskalor. Men något förslag från Socialdemokraterna om att avskaffa mängdrabatten går inte att hitta i riksdagens dokument.
Det finns S-motioner i frågan. Motion 2023/24:1544, undertecknad av fem socialdemokratiska ledamöter från Östergötland – bland dem Teresa Carvalho, som senare skrev partiets följdmotion mot propositionen – begär att mängdrabatten vid återkommande brottslighet ska ses över så att grovt kriminella får skärpta och tydliga straff. Det är en fristående motion, alltså inte ett partiofficiellt ställningstagande, och yrkandet gäller översyn, inte avskaffande.
Detta är en korrekt återgivning av partiets formella position i riksdagen. Motionen anför två skäl: dels lagstiftningstekniken – konstitutionsutskottet har återkommande slagit fast att ikraftträdande som delegeras till regeringen ska vara ett undantag – dels avsaknaden av finansiering. Vad talaren inte säger är att motionen också innehåller en saklig invändning: S menar att brottsligheten på flera områden ligger still eller minskar och att allmänna straffskärpningar därför inte är motiverade utanför gäng- och sexualbrottsområdet. Nejet är alltså inte bara formellt.
Ordvalet är hämtat ur partiets egen motion. Där står att det är 'såväl olämpligt som oseriöst' att genomföra omfattande förändringar av påföljdssystemet utan ikraftträdandedatum och utan redovisad finansiering, och att propositionen framstår som 'mer drivet av behovet att presentera något innan valet'. Motionen yrkar avslag på propositionen i sin helhet.
Siffran finns i det officiella underlaget och är inte påhittad. Men formuleringen 'i propositionen sägs det' är inte exakt: propositionen anger inget datum alls, och 2040 är en myndighetsbedömning från lagrådsremissen, inte ett regeringsförslag. Skillnaden spelar roll – regeringen kan inte anklagas för att ha föreslagit 2040, den kan anklagas för att inte ha föreslagit någon dag över huvud taget. Det är också den invändning S:s egen motion faktiskt driver.
Regeringen skriver i propositionen att det i nuläget inte går att fastställa när tillräcklig anstaltskapacitet finns, och lämnar därför förslagen utan datum. Årtalet 2040 kommer från Kriminalvårdens egen bedömning, som regeringen återgav i lagrådsremissen. Det innebär att lagstiftningen kan vara beslutad utan att gälla, möjligen i mer än ett decennium.
Talaren avrundar 41,1 nedåt till 40 miljarder, vilket är en rimlig avrundning. Två förbehåll saknas ändå. Kostnaden uppstår först om och när lagen träder i kraft och når fullt genomslag – alltså inte i nästa budget. Och 41 miljarder gäller Kriminalvården vid full effekt; till det kommer rättsväsendets övriga kostnader, vilket gör totalsumman högre än 40 miljarder, inte lägre. Att beloppet saknar finansiering i propositionen är regeringens problem och bekräftas av dess eget underlag.
Siffran är regeringens egen, inte oppositionens. Propositionen beräknar de ökade årliga kostnaderna för Kriminalvården till ungefär 41,1 miljarder kronor om förslagen träder i kraft, och lägger till betydande kostnader för polis, åklagare och domstolar. Regeringen redovisar ingen finansiering för dessa kostnader och anger själv stora osäkerheter i beräkningarna.
Sakligt korrekt. Det som talaren utelämnar är att båda reformerna antogs med bred majoritet i riksdagen – 2022 års förslag tillstyrktes enhälligt av justitieutskottet, och samtyckeslagen fick stöd långt utanför regeringspartierna. Att beskriva dem som socialdemokratiska bidrag är riktigt i den meningen att regeringen lade propositionerna, men de var inte kontroversiella partiskiljelinjer.
Båda lagändringarna lades fram av S-ledda regeringar. Samtyckeslagen innebar att sex utan frivilligt deltagande är våldtäkt oavsett våld eller hot, och införde brotten oaktsam våldtäkt och oaktsamt sexuellt övergrepp. 2022 års reform höjde minimistraffet för våldtäkt och våldtäkt mot barn från två till tre års fängelse, gjorde bestämmelserna könsneutrala, utvidgade dem till övergrepp på distans och införde nya rubriceringar för grovt sexuellt ofredande.
Grunden stämmer. Två preciseringar behövs. Det var en utskottsomröstning om en uppmaning till kommissionen, inte en omröstning om en färdig EU-samtyckeslag – något sådant lagförslag finns ännu inte. Och när EU:s direktiv mot våld mot kvinnor antogs 2024 föll den samtyckesbaserade våldtäktsdefinitionen på motstånd i ministerrådet, inte i parlamentet; huvudförhandlaren Evin Incir (S) beklagade utfallet. Att beskriva SD:s nej som orsaken till att EU saknar samtyckeslag vore därför fel – men att partiet röstade nej till kravet är korrekt.
SD:s ledamot röstade nej. Omröstningen gällde en uppmaning från två utskott till EU-kommissionen om att lägga fram ett lagförslag där våldtäkt definieras utifrån frånvaro av samtycke, i linje med Istanbulkonventionen. Weimers motiverade sitt nej med att han anser den svenska samtyckeslagen rättsosäker och att bevisbördan i praktiken hamnar hos den anklagade. Både Moderaternas Arba Kokalari och Socialdemokraternas Evin Incir kritiserade beslutet skarpt.
Konkreta styrkor i påståendet eller förslaget — det som faktiskt talar för talarens position, oavsett vad du tycker om resten.
Propositionen beräknar cirka 41,1 miljarder kronor per år i ökade kostnader för Kriminalvården, plus 3,3 miljarder för polisen och 1,1 miljarder för domstolarna – utan redovisad finansiering.
Motion 2025/26:4213 (S), som återger propositionens beräkningarLagändringarna föreslås träda i kraft 'den dag som regeringen bestämmer' eftersom anstaltskapaciteten inte räcker. Konstitutionsutskottet har återkommande slagit fast att sådan delegation bara ska användas i undantagsfall.
Motion 2025/26:4213 (S)Prop. 2017/18:177 trädde i kraft 1 juli 2018 och prop. 2021/22:231 den 1 augusti 2022, med höjt minimistraff för våldtäkt från två till tre års fängelse.
Regeringen – prop. 2021/22:231Charlie Weimers var enda svenska ledamot som röstade nej till kravet på en EU-gemensam samtyckeslag i februari 2026. Moderaternas Arba Kokalari kallade agerandet 'unket och under all kritik'.
Europaportalen / OmniSiffror, källor och sammanhang som talaren utelämnar eller vinklar — det du behöver för att se hela bilden.
Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och ett femtiotal skärpta straffskalor träder i kraft 1 augusti 2026 med socialdemokratiska röster. Utan det framstår partiet som mer avvisande till straffskärpningar än det är.
S:s motion anför att brottsligheten på flera områden ligger still eller minskar och att allmänna straffskärpningar därför inte är motiverade – 'repression med precision'. Det är en politisk skiljelinje, inte bara en invändning mot lagstiftningsteknik.
Propositionen anger inget ikraftträdandedatum alls. Årtalet kommer från lagrådsremissen, där Kriminalvårdens bedömning av när kapaciteten tidigast räcker återges.
Direktivet mot våld mot kvinnor antogs med 522 röster mot 27, men utan samtyckesbaserad våldtäktsdefinition. SD:s nej gällde en senare utskottsuppmaning till kommissionen, i februari 2026.
Verifierbara sakförhållanden om frågan — oavsett vad talaren säger. För att du ska kunna bilda dig en egen uppfattning.
Regeringen skriver att det i nuläget inte går att fastställa när tillräcklig anstaltskapacitet är uppnådd, och föreslår att lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Riksdagen – följdmotion 2025/26:4213Till det kommer 3,3 miljarder för polisen, 1,1 miljarder för domstolarna och drygt 18 miljarder per år i så kallade samverkande effekter med andra lagändringar. Ingen finansiering redovisas.
Riksdagen – följdmotion 2025/26:4213Dubbla straff för brott i kriminella nätverk och ett femtiotal skärpta straffskalor beslutades i juni 2026 – med socialdemokratiska röster.
Riksdagen – följdmotion 2025/26:4213FEMM- och LIBE-utskotten antog uppmaningen med 75–27–3 den 25 februari 2026.
EuropaportalenProp. 2021/22:231 införde även synnerligen grov våldtäkt, könsneutrala bestämmelser och straffansvar för övergrepp på distans. I kraft 1 augusti 2022.
Regeringen – prop. 2021/22:231- Motion 2023/24:1544 Mängdrabatt (S)
- Motion 2025/26:4213 av Teresa Carvalho m.fl. (S)
- Regeringen: Regeringen föreslår ett nytt straffrättsligt påföljdssystem
- Prop. 2021/22:231 Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar
- Justitieutskottets betänkande 2021/22:JuU41
- Europaportalen: EU-utskott kräver europeisk samtyckeslag – SD röstade emot
- Omni: M-topp sågar SD:s nej till europeisk samtyckeslag
- Europaparlamentet: Parlamentet godkänner EU:s första regler någonsin mot kvinnovåld
AI-analysen är hjälpmedel, inte facit. Läs alltid ursprungliga källor.
Fem av sex kontrollerbara påståenden är belagda i primärkällor (propositionen, lagrådsremissen via S:s följdmotion, riksdagens och regeringens dokument samt EU-parlamentets utskottsomröstning). Ett påstående – att S lagt förslag om att ta bort mängdrabatten – överdriver vad som faktiskt finns i riksdagen. Helhetsomdömet blir mestadels sant, med kontexttaggar för utelämnad bakgrund och selektivt urval.